Det är fascinerande med ett samhälle som utvecklar ett så enormt  beroende av en enda substans och allt som följer av det.  Jag tänker förstås på de fossila bränslena och motortrafiken.

Man kan  säga att bilismen idag förstör staden ungefär som ohyra och usel  sophantering förstörde livet för  folk på 1800-talet.  Biltrafiken orsakar  buller,  förgiftning,  skador på liv och lem,  växthuseffekt.   Men varje ansats till kritik mot  bilismen väcker ett  raseri  i  stora lobbygrupper och  medier.  Rör inte bilen liksom!    Man kan verkligen tala om  bilismens diktatur.

Det är lättare att få restriktioner kring  den högt älskade  folkmedicinen alkohol än att begränsa bilberoendet,  som faktiskt  är långt farligare när det gäller  framtiden.

I  Amsterdam som är en större stad än Stockholm och har ett  mer frisinnat styre  låter man  cyklarna dominera över bilarna.  Bilarna får vänta.   Effekten är en lugnare trafikrytm.  Mindre fjantkörning.   Man har  gjort om viktiga affärszoner till gåtgator. Alla tjänar på det. 

Femtio procent av bilåkandet inne i Stockholms centrum har  inte alls  med kommunikation att göra.  Många tusen  åker helt enkelt  runt,  runt  Sveavägen,  Vasagatan,  Birger Jarlsgatan s.a.s.   "i  hopp om ett erkännande".    Stadsjeepar,  motorcyklar,  sportbilar i halvmiljonklassen  accelerar  vrålande   i en  jakt,   från rödljus till rödljus.    Motivet är fåfänga - som på en strand där  man  putar  med röven,  spänner muskler ( om man har några ),   jämför  solbränna etc. 

Ganska harmlöst på en strand.

Men fjantbilisterna krånglar sig fram med  två tons lyxig  plast-  och metallskrot  i krypkörning i  gränder och på ställen där det i stort sett går fortare att promenera.  Till ackompanjemang av växthuseffekten. 

Vidare:  den hejdlösa motortrafiken gör att det inte längre  går att föra några  samtal på uteserveringarna. Man får ropa och skrika.

I de amerikanska annonserna för bilar och motorcyklar brukade en av säljfraserna ända fram till 70-80-talet vara:  "to get away from it all".   När idag  nästan ALLA  gör det samtidigt - till lands,  till sjöss och i luften -  skapas ett fossilt vansinne som överhuvudtaget inte längre går att komma bort ifrån.   Det finns  inte längre några fridfulla,  sköna  ställen i en radie på minst  trettio mil runt en stad som  Stockholm.   På samma sätt är det i nästan alla stora europeiska städer. 

Vanlig cykel är rent,  ger motion och är snabbaste fordonet  i  staden.  Allt förnuft säger att cyklarna måste få  ett annat sorts företräde i  ny planering.

mvh

Gunnar Thorell